När man känner sig döende trots att man inte har ngn livshotande sjukdom

Ja för så har de alltid sagt och säger; Det är inte farligt det Du har. Frågan är hur icke farligt det är när man har så ont så länge så man till slut hoppas på att inte vakna igen när man somnar - för att man inte orkar eller tycker att det är värt att kämpa mer - då är det inte ofarligt anser jag.


Där har jag varit ett tag nu, några månader. Ingen vet det men så har det varit. Jag har inte mindre ont idag och är precis lika trött, men känner att hjärnans signaler har börjat ändra riktning till att känna mer lust till att försöka. Jag kan inte säga att jag varit låg eller deppig, "bara" känt att jag vill inte ha det så här. Inte roligt. Och känt att ingen förstår och om jag ska fixa detta får jag bo själv i skogen utan att någon förlitar sig på mig. Så kan jag åka ut till gläntan de dagar och timmar jag känner att jag har lust och ork. Men det börjar ändras lite nu. 

Kanske för att jag börjat med tillskotten igen. Kanske. De innehåller trots allt en del viktiga substanser såsom bla omega 3, antioxidanter, D-vitamin, B12, magnesium. 

Just nu snöar det som tusan här. Hoppas på ett litet uppehåll snart då jag ska kila ut med vovvan :)

Efter det blir det lite köttbullar till lunch som min man gjorde igår <3 

1 Nilla:

skriven

Det är verkligen allt annat än lätt att leva med kronisk smärta. Hoppas att det vänder nu. Kram

2 Ingrid:

skriven

Du har rätt att känna så. Men jag blir glad för att du börjar känna lite lust till livet igen och jag ska med tankekraft försöka hjälpa till att dra fram dig ur mörkret och ut i vårljuset <3

3 åsa i åsele:

skriven

Huvva. Jag hoppas det har börjat vända... kram

Kommentera här: