När andras ork att förstå tryter

Det finns de som anklagar människor som mår dåligt för att de pga att de mår dåligt får andra, dvs den som anklagar, att må dåligt. 

 
Ok läs det igen. Man kan säkert formulera det mindre krångligt. Eller? 😌
 
- Ett krångligare sätt att säga "ryck upp dig" till någon som kanske inte har så lätt att göra just det. 
 
Och kanske man inte måste "rycka upp sig" varje gång heller. Som jag tex som återigen gör en justering i medicinen. Då vet jag redan innan att det kommer att bli jobbigt. Att jag kommer bland annat att få mycket mer ont under åtminstone en period. Jag berättar om det innan så att de i min närhet vet om detta. Jag är tydlig. Jag känner mig mer trygg om jag berättar det. 
Jag anstränger mig. Det vill säga att jag pratar och äter. Jag går ut med hunden, handlar ibland och tvättar ibland. Kastar sopor och småstädar. Jag går på något yogapass. Jag sover inte hela dagarna utan anstränger mig för att försöka skapa en vardag. Tar en sväng med bilen i samhället bara för att. Jag köper hem en bukett tulpaner för att njuta av dess liv och skönhet. Jag gör mig gröna drinkar för att hjälpa kroppen. Jag tar blodprover för att se om jag kan komplettera någon brist så att jag i så fall kan stötta upp den. Jag inhandlat dessa vitaminer och börjar äta dom. 
Allt för att minska tippen i perioden då jag medvetet ändrar på min medicinering. 
 
Jag MÅSTE dessutom känna in den. För beroende på hur det känns bestäms hur fortsättningen ska bli med just den medicineringen. 
 
Jag gör verkligen allt jag personligen kan för att underlätta för mig och andra i min närhet. Jag gör mitt bästa men just nu undrar jag om det verkligen är det rätta. Kanske det är mer rätt att dra sig undan under en sådan period. För andras skull, för min skull. För att få känna hur det känns med förändringen utan yttre påverkan. Utan att belasta andra. Och utan att belasta mig själv med att tänka på andra.
 
Men vågar jag låta bli att belasta mig själv. Är det inte överlevnad trots allt? 
 
(Vill be om ursäkt för att jag är frånvarande i läsandet av andra, jag kommer tillbaka <3)
1 Anonym:

skriven

Kan du inte åka hemifrån och fokusera på bara dig själv?

2 Ingrid:

skriven

Det är inte lätt för någon att säga vad som är bäst för dig. Du måste nog själv känna efter och sedan tillåta dig att göra det som får dig att må så bra du kan. Ta hand om dig själv i första hand. Man får vara självfokuserad ibland <3

Svar: <3
Ina

3 Znogge:

skriven

Vänd på det och tänk dig in i den motsatta situationen och fundera på hur du hade reagerat. Det är inte lätt att ge något svar men min spontana tanke är att nära och kära har en sot acceptans och vill finnas där. Ibland så är det vår plikt att sätta oss själv i första rummet när det behövs och då ska vi göra så.

kram

Svar: Jag läste din kommentar när du skrev den och har verkligen tänkt på det du skrev. Tack. Kram
Ina

Kommentera här: