Ibland känner jag mig så sjukt gammalmodig

 
Och när jag gör det allra mest är nog när jag reagerar på hur mobilen används. Och då är jag en person som fullkomligt älskar min mobil och allt den kan göra för mig. Jag har en MASSA appar som jag använder. Men att se hur folk använder sin mobil i personliga möten kan verkligen oroa mig. Även personligen när jag själv får uppleva detta. Jag ser ofta att en förälder talar med sitt barn och samtidigt läser sms/messenger under samtalet, kanske till och med skriver till någon annan.
 
Detta beteende som man som förälder kämpat med att få sina barn att inte anamma. Å andra sidan tror jag att det är lättare för ungdomar idag att klara av flera media samtidigt, vilket jag tycker mig se att vi över 40, närmare 50 faktiskt inte klarar av på samma sätt. 
 
Givetvis tycker inte de som är över 40, närmare 50 att just de har sämre förmåga för detta men vi som upplever det kan ofta garantera att så är fallet. Men är inte dum i huvudet för det, det bara blir något svårare med åren. Personligen kan jag tycka att jag mer uppskattar personliga möten med åren och inte vill få andra att känna sig obetydliga genom att hela tiden stirra på min mobil. 
 
Att tala med någon som stirrar in i en blå skärm och inte rör en min i ansiktet när man berättar något, inte ser en i ögonen, hur kul är det? Det måste vara många signaler som rör sig i den hjärnan för att kunna sortera informationen på rätt sätt. Och vad jag tror, är att det ofta blir fel. Man måste stänga av något för att kunna ta in informationen som kommer samtidigt. Och att då många väljer att sätta konversationen i mobilen före sitt personiga möte tror jag är förödande. Speciellt om det är någon i en nära relation man samtalar med. Barn eller partner.
 
Och i längden tror jag inte att det är barnet eller partnern som blir den mest lidande av de inblandade utan den som stirrar på sin surrande mobil hela tiden. Jag tror man blir känslomässigt avtrubbad. Man blir inte lika intressant för andra utanför mobilen. Att hela tiden tillvänja hjärnan med att bli stimulerad kan också leda till depression enligt psykologer. Och vad jobbigt det måste vara att ha det behovet?
 
Ja visst låter jag gammalmodig? Men det är vad jag tror.
 
Hur gör du med din mobil när du träffar andra? Sitter med ev partner och pratar? När du umgås?
 
<3
1 åsa i åsele:

skriven

Du är anonym då Du kommenterar i min blogg.

Jag är både och, alltså jag kan sitta å fiffla med mobilen medan jag har familjen runt om mig,
men nej jag har sällan mobilen framme då jag så att säga är social å umgås.

Min mobil ligger vanligtvis större delen av tiden nån annanstans än där jag är.

Svar: Ja jag vet, jag lyckades inte kommentera på annat sätt :-/ Märkligt. Skönt att höra. Jag tycker att man ofta får markera att man bryr sig om i stället för tvärtom nu för tiden. Allt blir en sådan slentrian.
Ina

2 znogge:

skriven

När jag umgås så har jag inte mobilen framme utan då är det kommunikationen som står i fokus. Är jag hemma med familjen ligger den någonstans i närheten men aldrig klistrad i min hand.

Jag tycker inte att du är gammalmodig utan du har en sund uppfattning!

3 Anonym:

skriven

Skojar du, gör folk så? När de pratar med andra irl?

4 Annie:

skriven

Det är lite olika, beror nog på situationen men om jag ska umgås med andra & vara social .. nej då får telefonen vara faktiskt!

Låter sunt tycker jag med :)

Kram

5 Ingrid:

skriven

Det har hänt att jag har råkat ut för den situationen men då slutar jag ganska snabbt att prata. Jag är absolut inte klistrad vid telefonen och har inga problem med att låta folk vänta tills jag har tid med att svara på meddelanden. Samtal svarar jag på men ber att få ringa upp senare om jag är upptagen. Jag känner mig trygg med att veta att det är ok att inte hänga med i allt och att inte använda alla appar. Det får folk helt enkelt acceptera. Att folk behandlar sina barn illa genom att inte se eller lyssna på dem är illa och jag är ibland orolig för hur nästa generation ska bli känslomässigt. Blir de avtrubbade eftersom de får dåligt gensvar? Men tack och lov så är nog de flesta föräldrar inte sådana.

Kommentera här: