Eftermiddag= ångest

Okej, förmiddagarna är alltså förhållandevis bra men på eftermiddagen sätter det igång? Varför? Vad händer i kroppen som gör att jag känner så mycket mer ångest / stress på eftermiddag/kväll? 


Jobbigt är det i alla fall, längtar nu tills i morgon när jag vaknar förhoppningsvis utan ångest och får ha det så i ett par timmar. 

Men jag ska komma ihåg mina bra timmar igår och idag och inte fokusera på ångesten. Lättare sagt än gjort. 

Fokus fokus på bra saker..

Åt rätt håll går det i alla fall...

Det går framåt. Igår städade jag lite till och med, och bytte sängkläder. Kände lusten och lite mening med att göra fint. Däremot klarar jag inte av folk känner jag. Vill inte ha närkontakt. Kan vara på platser där det samlas människor men vill gärna vara ensam i mängden. Ja egentligen inte men det är det jag fixar just nu i alla fall. Det handlar inte om att jag inte vill träffa någon. Det handlar om att jag inte fixar att göra någon besviken just nu. 
 
Jag måste bara vara, utan krav. Ja eller utan krav är man ju aldrig. Man måste ta hand om sin hund, sin tvätt, man måste äta, ringa vissa samtal, kolla sin post osv osv. Just nu räcker det. Visst jag skulle klara att göra massa annat också men jag vill inte. Det är fan nog. Just nu. Min kropp och hjärna har sagt ifrån på ett nytt sätt och jag ger den några veckor att återhämta sig. Med viss hjälp från läkaren. Jag har så extremt lite ork. Så lite att jag inte vill visa det för någon annan, vem vill se det. Vem orkar se eller förstå. Ingen behöver. 
 
Jag vet fortfarande inte om depression är den rätta diagnosen. Eller om det är klarsynhet om hur jag vill eller inte vill ha det. Men som sagt, jag lyssnar på läkaren i detta fall och under en period. 
 
Det är ytterst märkligt när kroppen sätter stopp. Inte "bara" genom att göra ont utan verkligen stretar emot. Sedan spelar ju det den största roll vilket orsaken är till att inte vilja. Är det verklighet, att detta är inte bra för dig, fatta det! Eller är det obalans i hjärnan som spelar dig ett spratt? Inte så roligt att ha de tankarna, det skulle vara lättare att bara gå på den starkare känslan. Ska man lyssna på kroppen och knoppen och göra som jag gör, är mest ensam med mig själv och försöker bara ta in lugna intryck eller ska man kämpa emot och tvinga in andra saker. Inte lätt att veta, inte lätt..
 
Men jag försöker ta mitt ansvar, för mig själv. Ta reda på varför jag inte tycker det är kul just nu, varför jag inte vill vara med. 
 
Det lättaste skulle vara att emigrera, men jag försöker i alla fall ta reda på varför jag känner så här. Finns det förändringar jag måste göra i livet eller handlar det om en biokemisk balans som måste återupprättas...
 
Nu är det onsdag, hoppas du får en fin sådan och tack för att du läste <3