De vi älskar

Begravningen var så vacker. Så personlig, underbar och så smärtsam. Två dagar efter begravningen var det hans dotters födelsedag. Igår. Hon finns inte heller längre, hon gick bort när hon var sju år. Det var även min namnsdag igår. När jag var liten och på ön så firades vi samtidigt av min moster och morbror. Ofta med en blåbärstårta av bär plockade på ön. Kommer ihåg hur stolt jag var som fick även mitt namn skrivet i blåbär på födelsedagstårtan <3 tillsammans med hennes namn, Lisa <3

Jag vill tro att hon för första gången på många år, igår fick fira sin födelsedag med sin älskade pappa. De är nu strödda på samma plats <3 oj oj oj vad jag gråtit och det finns så mycket tårar kvar.

Men det finns underbara saker i livet också.

Idag måndag är första dagen jag är helt själv en hel dag efter begravningen. Den var ju bara för några dagar sedan men jag behöver verkligen denna ensamhet idag. Det känns bra. Jag hämtar mig.

Jag är hemma hos min fina man. Fast han är inte hemma, han och några barn är i Göteborg och på Liseberg. Jag vräker mig i ensamheten och i den nyinköpta sängen som känns så oerhört SKÖN. Ligger och kollar på en serie "Marcella", på Netflix, brittisk och bra. Tycker mycket om engelska krimandraman. Har varit ute, och också suttit på balkongen och har låtit solen komma mig nära en bra stund idag. Men nu är jag mig själv och det svala täcket närmast och myser i sängen med vovvan.

Men det är nästan groteskt varmt. Igår kväll låg luftfuktigheten här på 88%. Det blir som ett tryck över bröstet. Graderna just nu halv fyra på eftermiddagen är 30.

Jag lyckades lämna mitt Visakort hemma hos mig så fick idag åka och handla på Q8 på soppakortet. Blev inte direkt hälsosamt haha. Utbudet är inte det största. Vilken bra utsökt va? Och den var inte ens planerad 😄

Alltså min hund! 😬 Lägger sig i gräset och vägrar gå som vanligt när det är jättevarmt. När jag försöker bestämt dra upp henne glider hon ur selen som om hon vore en hal geleböna och vänder sig på rygg och ligger kvar där 😆 Fick sen (som vanligt igen) lyfta upp henne och bära en bit hemåt... Kortet tog jag när hon glidit ur selen. Hon ser så nonchalant ut och tittar inte ens på mig 😄 haha

Nostalgi, glädje och sorg

Dessa veckor som passerat har väckt upp många känslor hos många i familjen. En kär kär familjemedlem har somnat in som jag tidigare berättat. Begravningen är i morgon fredag.

Barnens pappa rensar i sin källare och många minnen dras fram. Fantastiska minnen från när jag var ung och barnen små. Man blir så medveten om att tiden går och man inte kan ha den kontrollen som man helst vill ha och ofta kämpar för att få.

Mina söner ska gå på sin första begravning. Vuxenlivet i sin prakt, det blir smärtsamt. Smärtsamt att uppleva och smärtsamt att se mina barn och andra ledsna. Och man kan inte göra något. Bara finnas där för varandra. Ja, livet ser ut så, men det känns ändå.

I rensningen av källaren tog jag bla hem denna fanstastiskt fina åkpåse som syddes för 24 år sedan till sonen av hans duktiga farmor. Den är som ny. Så fin.

Och barna har varit så där små. Så små så att denna åkpåse kändes stor som havet ❤️

Sydd av en farmor som är sömmerska. Fortfarande så fin, ja snygg! Kärlek.

Åh nej...

Vaknade mitt i drömmen just när jag valt vilken färg på slingor jag skulle ha i håret. Det var overkligt spännande, nästan livsavgörande i drömmen att beslutet tagits. Allt skulle förändras efter denna slingning. Då, kl 8 på lördagsmorgonen kommer min son hem efter vad han nu gjort - för att sova. Hunden sätter igång sitt eget övereffektiva larm då det är helt omöjligt att inte vakna. Besvikelsen man känner när man vaknar upp just då. Skit samma att det bara var slingor i håret, i drömmen hade de så enormt mycket större betydelse än så. Det var en såååå härlig känsla att äntligen äntligen är det på G!

God morgon till dig 😊